Ett nytt kapitel i Storkyrkans historia

Från diskret till detaljerad, från modest till majestätisk och tillbaka igen – få historiska byggnader har genomgått lika många estetiska förändringar som Storkyrkan i Gamla stan. 

Storkyrkan, vägg i vägg med slottet, invigdes med namnet S:t Nicolai kyrka i början av 1300-talet. Under de 200 år som följde bytte den förhållandevis enkla medeltidsbyggnaden succesivt skepnad till ett gotiskt praktverk krönt av ett mäktigt torn. Men allt har sin tid …

”Slottet brinner!”

När slottet brann ner 1697 och nyuppfördes, passade inte längre Storkyrkans gotiska estetik in i stadsbilden, varför den omgestaltades i romersk barockstil. Stadsarkitekt Johan Eberhard Carlbergs exteriör från 1742, med puts i gulrosa och grått, förblev sedan estetiskt oförändrad fram till 1900-talet, då fasaden moderniserades på bekostnad av barockens detaljrikedom. 

Förutom kulörförändringen innebar omputsningen 1903 att all puts knackades ner och att listverk samt rusticeringar på östra gaveln togs bort. Under renoveringen på 1930-talet tog man ännu ett steg bort från Carlbergs klassiska stil.

”Kyrkan har stått på platsen sedan 1250. Det sägs att murarna från den tiden fortfarande finns kvar, men byggnaden har förändrats rejält med tiden. Kvadrar på östra fasaden frästes bort på 1930-talet, då man helt gick bort från tidigare estetik. Idag har man återgått till en mer detaljrik fasad.” – Jan Borg, platschef på M3 Bygg

Ett tecken från ovan

Vi spolar fram bandet till 2016. Storkyrkan är illa åtgången exteriört och hur det ser ut innanför putsen är en gåta. En dag lossnar en sten från fasaden och störtar rakt ner mot ett av Stockholms mest besökta turiststråk. 

– Det blev startskottet på en upprustning av kyrkan. Folk kunde dö och man insåg att det var dags för handling, förklarar Jan Borg, platschef på M3 Bygg.   

Kyrkan och Länsstyrelsen inledde med hjälp av renommerade antikvarier ett gediget förarbete, vilket utmynnade i beslutet att återställa Storkyrkan enligt 1742 års renovering. 

Arkitektonisk helhet

Under ett par intensiva år har Jan Borg, hans biträdande platschef Mickaela Dahlqvist och projektledaren Robert Edman från Kyrkans fastighetssamverkan ansvarat för projektet.

Arbetsgruppen, bestående av över 150 hantverkare och experter inom olika discipliner, har gjort en yttre renovering på hela kyrkan, inklusive tornhuven och de två paviljongbyggnaderna på gården. Storkyrkans form och kulör har återställts enligt Carlbergs ritningar, skadad sten har lagats eller bytts ut och taket har lagts om.

– Vi har arbetat med sten, puts, plåt och måleri på hela fasaden och med timmermansarbete på lanterninen. Vi ville ta fram detaljer som försvann vid den stora renoveringen i början av 1900-talet och har försökt skapa en arkitektonisk helhet. Antikvarie Max Laserna har gjort ett jättearbete med research, inte minst vad gäller färgval vilket är en större utmaning än många tror.

Långsiktigt, hållbart och svenskproducerat

Renoveringen av Storkyrkan har präglats av ett tydligt hållbarhetstänk. Svenskt material och svenska produkter har använts i största möjliga mån, allt för att garantera kvaliteten och minimera transportutsläppen. Otroliga 250 ton kalk har forslats ner från kyrkan och lika mycket har hämtats från svenska producenten Målarkalk. 

– Vi är en av de första att köra svenskproducerat i stort sett hela vägen. Sandstenen vi renoverat med kommer dock från Schweiz och huggs i Danmark. Men vi målar in all sandsten i linoljefärg vilket ökar livslängden från 300 till 400 år.

Verkstad med himlen som granne

Hela storkyrkan är praktfull, men kronan på verket är tveklöst lanterninen – toppen av tornet där vakter stod utposterade förr i tiden. När vi möts av den milsvida utsikten över huvudstaden härifrån, är det lätt att förstå tanken bakom strategin. 

Lanterninen är det enda som återstår på renoveringen av Storkyrkan och ca 25 personer jobbar nu med färdigställandet av den sista fasen. 

– En stor del av trägrunden i lanterninen var rutten och toppen av tornet var bokstavligen fallfärdigt. Förr eller senare hade det störtat. Originalbräder som inte var alltför skadade har dock fått sitta kvar, berättar Jan.

Hantverksskicklighet på nya höjder

Lanterninen håller i skrivande stund på att täckas med ny kopparplåt som målas i järnoxidrött. Varje enskild plåtbit måste skäras ut och anpassas beroende på hur det gamla materialet ser ut. En provisorisk verkstad med arbetsbänkar och svetsrum har därför satts upp intill kupolen. På denna höjd är byggställningarna inte förankrade i fasaden, så väder och vind har stor inverkan på hur arbetet fortskrider.

– Tidsramen för optimala arbetsförhållanden är som båtsäsongen – kort. Det känns som att det går storm här uppe när det blåser och på vintern blir det iskallt. Att få värme här medför enorma kostnader. 

Jan och hans team har dock sett till att skapa bättre förutsättningar för framtida underhåll av lanterninen. 

– Vi har installerat en ”osynlig” lucka och ett räcke för att hantverkare ska kunna klättra ut. Om någon nu vågar förstås ...

Dolda skatter och brev till framtiden

Under arbetets gång har M3 Bygg och de övriga projektdeltagarna snubblat över flera tidskapslar gömda i olika delar av kyrkan. De tre som hittades under ett lönnfack under tornspiran blev snabbt en riksnyhet, då en av kapslarna var daterad till 1742. Den visade sig bland annat innehålla läsbara textdokument som berättar om tornspirans rivning år 1736 och hur en ny i barockstil tog dess plats.

– De här fynden gör att du kommer närmare människorna som levde och arbetade för hundratals år sedan. När du håller pergamentet i handen minskar tiden i omfång, förklarar Jan.

När allt innehåll dokumenterats ska kapslarna läggas tillbaka där de hittades. En ny specialdesignad tidskapsel kommer också att placeras på väl vald plats i kyrkan när renoveringen är färdig.

En storkyrka värd namnet

När lanterninen färdigställts kommer teamet att jobba sig nedåt våning för våning för att finjustera detaljerna. Tanken är att allt ska vara klart vid årsskiftet, men inget lämnas åt slumpen och arbetet får ha sin gång. För Jan, som jobbat med kulturminnesmärkta byggnader länge och alltid varit intresserad av historia, har renoveringen av Storkyrkan varit ett riktigt drömprojekt.

– Du känner en enorm stolthet över alla duktiga hantverkare som bidragit, det fina resultatet och att bokstavligen vara en del av historien. Nu är Storkyrkan äntligen tillbaka i dess rätta element, avslutar han.